skriver

jag känner mej så sviken.
finns jag fortfarande för dej
jag vill så gärna men jag vågar inte
minns du allt vi har gjort tillsammans
alla dagarna vi haft
skratten
gråten
du var min axel att gråta på
du lyssnade så bra på mej
du förstod varenda mening jag sa
är det tomt
bort blåst
jag skulle vilja ha dej här och nu
skulle vilja berätta så mycket
du skulle förstå, det gör du alltid
jag kan inte lotsas som att du inte finns
du försvinner ju inte ändå
jag kan inte heller medge att jag vill det
jag saknar allt vi gjort
och jag kan inte påstå att jag inte gör det
även om jag brast ut i tårar så fanns du där
jag saknar dej så otroligt mycket
jag behöver dej
mer än vad jag någonsin gjort
jag har känt dej i nästan hela mitt liv
och ända sedan dess har du alltid funnits där
har vi vart ifrån varandra så här länge
jag skulle vilja prata med dej om allt
jag skulle vilja rensa mej från ord
jag saknar dej....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0